Säg nånting som håller mig kvar

Jag är så sjukt trött. Jag fryser. Jag vill ha Chris Dangerous. Jag vill sova. Jag vill inte tänka på dumma, elaka, jobbiga tankar. Tankar som hur jag än försöker bearbeta bort dem, så kryper de liksom under skinnet på mig. Inte riktigt. Nu blev allt värre än det var. Jag vill egentligen bara sova.

Vill ju bara andas, sova och andas
omvartannat inget mer

Vem har förvandlat den här staden till smuts?
och vem fan har mage att ge mig skuldkänslor inatt
inatt
inatt
inatt.

Tack till Gud för i torsdags och måndags iallafall.
Och för att jag har en människa att luta mig mot.
Och för att jag inte har gett upp.

Och förlåt mig för att jag publicerade det här.