You make me shiver

...utan mando diao är jag helt totalt jävla värdelös

Det må låta jävligt töntigt. Men såhär är fallet, och Björn är den vackraste som finns.

crueltown

Dagar kan vara rätt fina ibland. Fast jag har jävligt svårt att få till dem. Idag lyckades jag i början, och det var nog viktigast. Rep hela dagen och jag gillar det faktiskt. Förutom att jag är ett äckel och ska dansa squaredance inför ja, hur många det än är som kommer. Inte kul. Fast det är kul att det finns popcorn i mitt vardagsrum nu, och att mamma vill köpa pärlor till mig.

Men ändå, mascarasvarta kinder och filtar och tankar. Jag andas fult. Orent, brusigt och trasigt. Det ska vara kul att andas. Det är kul att andas. Bara väldigt svårt.


Nu ska jag tänka positivt. "Positivt" som Rickard Palm brukar säga. Något som har varit positivt idag var att jag kunde Iggy Pop-frågan på Vem Vet Mest, och att jag som sagt har popcorn i vardagsrummet. Och Henrik Berggren. Jag har inte Henrik Berggren i vardagsrummet. Henrik Berggren är bara fin.




Nu ska jag äta dem. Popcornen. Sov fint, hejdå.

Take these sunken eyes and learn to see

Inatt gråter jag bara. Paul McCartney, världens finaste. Youtube har hållt mig vaken kanske lite för länge, men inget blir för länge sålänge det är med dig, Paul. Älskade vänner, älskade Beatles. Ni är det finaste jag har. Lämna mig aldrig, jag gråter ju.

05.18 och i kanske tre timmar har du hållt mig sällskap.

http://www.youtube.com/watch?v=SmVAWKfJ4Go

Jag älskar dig Johnny Cash, jag älskar dig så mycket.

I Am The Rain

Det är vår idag. Egentligen är våren bara ett jobbigt moment innan sommaren, fast jag kan liksom inte låta bli att gilla den. Själva principen är så jävla klyshig bara. Vårkänslor, ballerinaskor, sola fast det egentligen bara är 10 grader celsius ute. Det är väl det där förbannade pollenet som har förstört min vår. Fast vår. DET LÅTER SÅ JÄVLA FJANTIGT. Jag är väl en pessimist i högsta grad, men jag gillar inte blåsippor och barnsånger, och prat om det UNDERBARA VÄDRET (jag vet att jag jämt pratar om det, just det vädret).

Ni hatar mig nu. Ni tappade den minsta respekt ni kanske hade någonstans för mig. Våren, den låtar man bli. Det finns mycket det är ok att ogilla, att hänsynslöst kasta svordomar över något som inte kommer överens med resten av mig, men våren, den är jävligt fridlyst. PRECIS SOM ALLA BLOMMOR SOM BLOMMAR PÅ VÅREN.

Jag lyssnar inte på glad pop som bekräftar vårkänslorna ännu mer än solskenet. Jag lyssnar på Peter Doherty. Min man, min älskling. Jag behöver inget mer.

(Jag blir glad i magen när det är sol ute. Jag mot alla mina tankar, gillar ju när det blir varmare. Jag gillar att gå med solen i ögonen med en laddad iPod. Är jag förvirrad? Om vi säger såhär: Jag älskar Dohertys munspel och jag älskar Sheepskin Tearaway.)

Fast som jag sa, jag gillar den. Jag kan inte låta bli att gilla den. Våren alltså. Den ger hopp och jag blir fånigt mysig i hela kroppen (undantag när pollenchockar misshandlar mig). Vi tar ut sommaren i förskott, och jag orkar faktiskt inte vänta längre nu.